Varför privatisera?

Det finns en kraftig övertro till att privatisera (tidigare) statlig verksamhet. Enda konkreta skillnaden mellan ägarformerna är att någon ska kunna försörja sig på avkastningen, pengar som ofrånkomligen skulle ha kunnat användas i verksamheten istället! Nu används gärna de ekonomiska drivkrafterna som motiv varför privata företag är bättre på att driva en verksamhet lönsamt och därmed effektivt, vilket till viss del är sant, men det är inte en naturlag som är fastkletad på bolagsformen. Ett dåligt skött privat företag är lika illa ute som en statlig/offentlig verksamhet, skillnaden är väl möjligen att det privata företaget skulle ha gått i konkurs eller blivit uppköpt och därför inte syns lika väl för ifrågasättande ögon.

Det som borde övertas från de privata företagen är istället t.ex. ledningskultur, att skapa mål och bryta ned dem i nåbara etapper, att aktivt styra och leda verksamheten mot målen, att kanske hyra in professionella ledare till statlig/kommunal/landstingsverksamhet, att tillåta ifrågasättande, att tillvarata medarbetarnas idéer till förbättringar och att ständigt se över kostnader på alla nivåer (framförallt högt upp) i verksamheten. Det är förvånande ofta samma individer som arbetar vidare på exempelvis en sjukhusavdelning efter en privatisering. Det som kan motivera samma individer att arbeta effektivare är ofta ett ökat inflytande och kortare beslutsvägar, inget som borde ha med bolagsformen att göra!

Det som däremot tyvärr har anammats till fullo är kortsiktigheten och att allt mäts i pengar. Allt kretsar runt budgetåret och möjligen ligger horisonten ibland vid nästa val. Det duger inte! Samhället Sverige måste ha långsiktiga mål, det är den strävan som bäddar för att Sverige fortsätter att vara ett bra land att leva i!

Individens valfrihet samt mångfald i utbudet brukar också åberopas när privatiseringen lovsjungs. Det kan möjligen fungera i riktigt tättbebyggda områden där den samlade efterfrågan blir så stor att marknaden räcker för fler aktörer. Risken är fortfarande att de vinstdrivande aktörerna alla bara vill sälja varor med hög avkastning, vilket ger en valfrihet för köparen men fortfarande utan garanterad mångfald om aktörerna bara vill sälja likadana varor! Förlorarna är förstås de som bor i glesbygd eller i mindre orter. Valfrihet och mångfald förbyts i enfald när apoteket i byn läggs ner för att det inte är tillräckligt lönsamt efter privatiseringen!

Jag vidhåller att vård, skola, omsorg, rättsväsende, räddningstjänst, infrastruktur etc i grunden ska finansieras med offentliga medel, det finns inget självändamål i att samhället ska äga så lite som möjligt, om bara ledning och styrning i verksamheterna kan skötas effektivt. Tvärtom så finns det klara finesser med att staten kan satsa inom de offentliga områdena, t.ex. bygga vägar, när det är lågkonjunktur. Det finns två uppenbara fördelar med detta; arbeten upprätthålls samt att vägbyggets materialinköp borde bli billigare under lågkonjunkturen! Det som möjligen kan köpas upp är drift av olika verksamheter, haken är bara att det är oerhört svårt att köpa upp kvalitetssäkrade varor och/eller tjänster när man väl har identifierat att alla mål inte går att mäta i kronor och ören.

Jag anser att privatisering möjligen, efter gedigen utvärdering, kan vara ett verktyg för att nå ett noggrant definierat mål, men privatisering i sig själv kan aldrig vara målet!