För de som tappar fotfästet av olika skäl måste det finnas en anständig lägsta nivå som samhället står för.
Sverige är hårt och kallt. Det styrs till stor del av ekonomer med mestadels kortsiktiga mål. Jag vill visa på ett annat tankesätt där allt inte enbart räknas i kronor och ören! Min ambition är att skriva något eget här varje helg eftersom jag vill tänka lite längre och formulera mig långsamt. Följ mig gärna på FB: Med Människa
lördag 19 januari 2013
Vad är ett samhälle?
Grunden i samhället är dess individer och deras gemensamma tillskott till
samhället. Hur formas då dessa individer till kuggar i samhället Sverige? Jag är
fullständigt fast i min övertygelse att alla människor föds med lika
rättigheter. Det är därför självklart för mig att alla barn och ungdomar i
Sverige har rätt till en riktigt bra skola. Den skolan ska vara
skattefinansierad eftersom barnen själva omöjligen kan ha tjänat ihop pengarna
för att finansiera sin egen skolgång än.
Efter skolgången får förhoppningsvis de flesta ett bra liv med
familj, lagom mycket arbete och möjlighet till en värdefull fritid.
För de som tappar fotfästet av olika skäl måste det finnas en anständig lägsta nivå som samhället står för.
Alla betalar olika mycket skatt; på det vi tjänar, på det vi äger
och på det vi köper. För det ska vi ha rätt till vård, skola, omsorg,
rättsväsende, räddningstjänst, infrastruktur etc. Vi ska ha rätt att tjäna olika
mycket pengar eftersom vi har olika förmågor, men vi måste alla bidra till
samhället som vi är en del av. Själva kruxet är givetvis att hitta balansen
mellan samhällsapparaten med dess kostnad och individens frihet att själv
spendera sina egna surt förvärvade pengar.
Vi är alla en liten del av företaget Sverige, problemet som jag
ser det, är att det drivs utan långsiktigt mål, allt kretsar runt ekonomi och
budgetåret, möjligen ligger horisonten ibland vid nästa val. Det duger inte!
Samhället Sverige måste ha mål på 20, 50 och kanske 100 år. Var var vi 1963? Var
vill vi vara 2063? Går verkligen allt att mäta i pengar?
Grunden i samhället är individerna och deras förmåga att under
sin livstid betala tillbaka till samhället vad de har brukat av samhällets alla
resurser under sin livstid. Vissa individer kommer att kunna betala tillbaka mer
och andra mindre. Många ger tillbaka till samhället i andra former än pengar,
t.ex. ideellt arbete med soppkök eller som ungdomstränare i badminton. Vi måste
inse att allt inte går att mäta i pengar! Det är vi individer som är samhället
Sverige!
För de som tappar fotfästet av olika skäl måste det finnas en anständig lägsta nivå som samhället står för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar